Tenala

Tenala i olika tider

Namnet Tenala kommer troligen från ordet ”thegn” som betyder krigare och ”ala”, som är ett fornsvenskt ord för offerplats. Det finska namnet Tenhola kan ha härletts från det finska förnamnet Tenho.
Geografiskt ligger Tenala på  förlängningen av Salpausselkäåsen, som går längs hela Hangö udd, ända ner till Bromarv.
Det har funnits bosättning i Tenala i över 4000 år. Från bronsåldern, 1300 – 500 f. Kr har man hittat gravar och ett stort järnålders fynd, troligtvis från ett fartyg har gjorts på Fastarbys marker.
Man tror att bosättningen främst bestod av finska stammar.  Ca 500 e. Kr. ser man tecken på skandinaviskt och germanskt inflytande.
De första invånarna till sydkusten kom troligen från Sverige, därav namnet Nyland, det nya landet. På 1200-talet skedde inflyttning från Sverige även till Tenala, som troligtvis hade en egen församling under detta århundrade.
Ända sedan Tenala omnämns i historien, har befolkningen varit övervägande svenskspråkig. Inflyttning av finskspråkiga skedde främst i norr och väster. Bynamnen Finby och Svenskby talar för att båda språkgrupperna var representerade.
1329 omtalas Tenala första gången i skrift. (Jämförelsevis Raseborgs slott stod färdigt 1374)
Tenala bestod av Bromarv, hela Hangö udd och delar av dagens Pojo.
På 1500-talet blev ibland hela socknar bortförlänade. År 1557 tillföll  Tenala hertig Johan, son till Kung Gustav Vasa.
1680 bildades en finsk församling i Tenala.
Folkmängden i Tenala har varierat mycket. År 1771 var den i stort sett på samma nivå som två hundra år tidigare.  I slutet av 1800-talet skedde en omfattande emigration även från Finland.  Emigrationsskepp avgick från Hangö. Under åren 1870-1914 emigrerade 30 tenalabor och 67 från Bromarv.
Som störst var folkmängden 1920 då det fanns 4719 tenalabor.

1977 återförenades Tenala och Bromarv till en socken och förblev en självständig kommun fram till 1993.
1993-2008 var Tenala en del av staden Ekenäs och sedan 1.1.2009 en del av Raseborg.

 

Vardagsliv

Byar, hus och hem

1571 fanns i Tenala 117 byar och antagligen en befolkning på 2114 personer. År 1681 bestämdes att husen på en gård skulle omfatta åtminstone stuga med kammare och gäststuga. På 1800-talet började man bygga ut parstugan med kamrar, även i två våningar. Tvåvåningshuset på Lillvik daterades 1807.  Fönsterglas kom till herrgårdarna på 1600-talet och till bondgårdarna på 1700-talet.

Brott och straff

Först från 1500-talet har vi dokumenterad vetskap om brott, som begåtts. Det vanligaste brottet i Tenala var fylleri, ofta med därtill hörande slagsmål och opassande beteende. Mord och dråp skedde sällan: 1827-1899 räknade brottsmålsboken upp fyra mord, ett dråp och nio barnamord. För barnamord utdömdes dödsstraff.
Kajsa Mattsdotter från Harparskog var veterligen den sista häxan som avrättades i Tenala, i slutet på 1600-talet. 
Domaren var folkvald. Tinget sammanträdde i allmänhet tre gånger årligen.  Länsmannen var en viktig person i bygderna. Han verkade som statsmaktens ombud i socknarna. Vid tingen fungerade länsmannen som åklagare. Till länsman utnämndes vanligen en välbärgad bonde vars hus lång invid färdvägen. Så blev Mårten Andersson, bosatt år 1524 på Olsböle socknens första länsman.

Gästgiverier längs vägar

Redan på medeltiden fanns det gästgiverier, där övernattning erbjöds till gängse pris. Ända till 1649 var länsman förpliktigad att erbjuda logi till kronans tjänstemän samt även för domaren och fogden, då de kom resande till tingen.
Det första gästgiveriet i Tenala som man känner till fanns i Finby där Jören Jönssons gästgiveri omnämns  år 1585. Som ersättning för gästgivarverksamheten åtnjöt ägaren vanligtvis vissa skattelättnader, dessutom hade de krögerirättigheter. Olsböle gästgiveri, som även hade ensamrätt till spritförsäljningen på marknaderna i Stocksudd, verkade ända fram till början av 1900-talet.
Under 1900-talets första hälft fortsatte ett gästgiveri på Kyrkbacka att erbjuda övernattning. Det gästgiveriet upphörde vid andra världskrigets början. Från 1931 till 1962 verkade Kristineborgs pensionat vid Gennarbyvikens norra strand.
Första krogen i Tenala, troligen på kyrkbackan, nämns 1556. Fram till 1600-talet var den vanligaste drycken öl. Ölet var svagare än idag, men dracks i ansenliga mängder. 1730-talet fanns följande krogar i Tenala: Gennarbytorpet, Rombykrogen (tillhörde Prästkulla), Svenskby gästgiveri,  Olsböle krogtorp.
Landets viktigaste väg, Stora Strandvägen mellan Åbo och Viborg,  gick genom Tenala socken. Det som idag kallas Kungsvägen. Vägen mellan Tenala och Ekenäs var på 1600-talet användbar men svårforcerad. Ännu under 1800-talet körde alla större lass och ekipage runt Pojoviken.
Från Tenala begav man sig via Gennarby till Österby, där man hyrde båt för att komma över Pojoviken. Vattenvägarna från öst till väst gick även via Tenala. Den stora farleden gick strax söder om Tenala och sysselsatte styrmän från socknen.
1873 kom järnvägen, den första i Finland, från Hyvinge till Hangö, vilket hade stor betydelse för socknens näringsliv.
Bilarna kom i början av 1900-talet. Mest beryktad med sin bil är ”Herr Fan”Hjalmar Linder på Svartå Slott, som köpte bil med chaufför från Frankrike och susade omkring med hisnande fart på de små vägarna. 
På 1920-talet började de första bussarna trafikera i Västnyland.

Kommunala tjänster och hälsovård

Så länge som Tenala var en självständig socken, sedermera kommun, har kommunala tjänster funnits. Ett eget kommunhus fick Tenala år 1909, ritad av arkitekt Hjalmar Åberg.
Övriga samhälleliga funktioner i Tenala kan nämnas postväsendet från 1638.  Det första postkontoret i Tenala grundades 1885.  Västnylands första postkontor kom redan på 1630-talet i Porkala och i Ekenäs bildades ett postkontor 1743.
Sparbanken i Tenala från år 1847, den första lantsparbanken i Finland, blev 1867 kommunägd.
Tiggarordningen och kyrkolagen från 1600-talet ålade socknen att ta hand om sina fattiga. I Tenala fanns den första fattigstugan redan på samma århundradet. 1866 tog sig  kommunalstyrelsen i Tenala an fattigvården.
Missväxt och hungersnöd omtalas ofta i Tenalas historia på 1600-talet.
Vid ingången av 1700-talet blev det inte bättre: det stora nordiska kriget (stora ofreden) 1700-1721 och hattarnas ryska krig (lilla ofreden) 1741-43 förstörde odlingarna.

1867-68 var åter ytterst svåra år och skaror av tiggare knackade dörr i Tenala. Tenalaborna hjälpte så gott de kunde. Följderna blev att de smittades av tyfus, som många tiggare bar med sig till socknen.
Botemedlen bestod i stort sett av brännvin, bastu och åderlåtning.
Då smittkoppsvaccinet utvecklades, i början av 1800-talet, var det klockaren som utförde vaccinationen.
Sjukdomar som spred skräck och död var tuberkulos, röda febern och ”fransosen” som gjorde att hela kroppen svällde.  Pesten skördade liv, speciellt 1710-11 då den bredde ut sig i hela Norden. På 1800-talet blev kolera en fruktad sjukdom.
1918-20 drabbades Västnyland av Spanska sjukan, en influenssaepidemi, som främst drabbade unga, arbetsföra människor.
Sjukhus fanns i Åbo och från 1700-talet även i Helsingfors. Från början av 1600-talet togs leprasjuka tenalabor till Själö i Nagu.
1862 anställdes barnmorskan Karolina Liljegren till socknen. 1906 fick Tenala sitt första apotek. 1905 anställdes en kommunalläkare till Bromarv och 1928 fick Tenala och Bromarv en gemensam läkare.

Utbildning

På 1600-talet idkades undervisning, som i praktiken var utantillpräntning av katekesen.
Under nästa seklet höll prästerna läsförhör i bygderna då man testade sockenbornas bibelkunskap och förmåga till innantilläsning. Nu började det vanliga folket lära sig läsa, för visst var det genant att misslyckas i förhöret inför familj och grannar.
1763 inleddes skriftskoleundervisning i Tenala.
1875 inrättades ett system med två ambulerande skolor, där barnen fick undervisning i religion, historia, matematik, skrivning och läsning. Skolorna besökte tre skoldistrikt, där de undervisade i en och en halv månad. 
1880 kom den första kommunala folkskolan. 1890-talet innebar tre skolor till: Lindö, Trollshovda och Lappvik. Ett decennium senare fick Harparskog, Lindsby och Svenskby skolor. Då grundades även en finsk skola, som var gemensam för hela socknen.
Som mest hade Tenala socken 35 skolor. 
Grundskolan i Tenala inleddes 1968 som experimentgrundskola  under namnet Tenala-Bromarf experimentgrundskola. Den var den första i svensk-Finland jämsides med skolan i Dragsfjärd.
På senare delen av 1800-talet grundades folkbiblioteken i Tenala och Bromarv. Finansieringen skedde med frivilliga medel, samt med att uppbära avgift för att låna böcker.  1919 blev biblioteken kommunala.

 

Om krigstjänst och krig

Kung Gustav Vasa (1523-1560) införde det medeltida utskrivningssystemet, enligt vilket fogdar och militärkommissarier plockade ut de tjänstdugligaste i varje socken till militärtjänst.
Karl XI (1660-1697) införde ständigt knekthåll. Kung Gustav Vasa och hans söner tog även båtsmän till sin flotta. 1685 blev båtsmanshemmanen i Tenala överförda till kavelleriet eller infanteriet. 1606 bidrog Tenala med 8 kavallerister, år 1636 var antalet uppe i 40 kavallerister.
I Tenala togs 17 unga män till ryska armén under stora ofreden 1700-1721. Det häftigaste slaget under denna tid var i juli 1714 då svensk och rysk flotta krigade utanför Rilax.  Lilla ofreden 1741-43 innebar även en rysk ockupation.
Under 1808-09 års krig inkvarterade sig kosacker i Tenala. Efter kriget blev Finland en del av vårt östra grannland.
Under Krimkriget 1853-56 upprättade ryssarna ett optiskt telegrafsystem, som även gick genom Tenalas bygder. Då utspelades sjöslag utanför Hangö mellan ryssar och engelsmän, som hade för avsikt att inta Hangö och Ekenäs, men var dåligt förberedda, så det lyckades inte.
1910-1913 var Lappvik bas för ryska örlogsflottan. Under första världskriget var finländarna befriade från militärtjänstgöring.  I slutet av kriget tog bolshevikerna över makten i Ryssland. Finland förklarade sig självständigt den 6.12.1917.

Inbördeskriget

Arbetarrörelsen växte sig med industrialismen. Lantarbetarna ville ha kortare arbetstid, och lyckades faktiskt komma överens med godsägarna på nio timmar på sommaren, åtta timmar vår och höst, samt sju timmar på vintern.
1916-17 grundades i Tenala arbetarföreningar i Svenskby, Trollshovda, Lappvik och kyrkbyn. I lantdagsvalet 1917 gick socialdemokraterna starkt framåt. I Tenala röstade 954 personer på SFP medan 685 personer röstade på socialdemokraterna.
Våldsdåd gjorde att skyddskårer bildades, som hjälpte polisen att hålla ordningen. Arbetarna började bilda röda garden.
14.11. utlystes storstrejk i hela landet.
Indelningen i röda och vita var ett faktum. I början av 1918 övertog rödgardisterna makten i de västnyländska kommunerna, och borgmästaren i Ekenäs mördades. Tenalas röda garde bildades i början av februari och tog sig till Tammerfors. Många stupade, försvann eller blev tillfångatagna.
De vita hade två fästen i Västnyland, Svidja i Sjundeå och Sigurds i Kyrkslätt. I ca två månader innehade rödgardisterna makten i Västnyland.
I april landsteg tyska östersjödivisionen med 9500 man i Hangö och drog därifrån österut till Helsingfors.  Till Tenala kom en del av tyskarna den 11 april. De röda flydde, också en del vita höll sig undan. Tyskarna inkvarterades på olika håll i byn.
Detta vände krigföringen, som till sist slutade med de vitas seger. De vitas skyddskårer återinrättades för att hålla ordning och för att söka upp röda och hitta deras vapen.
Ekenäs blev uppsamlingsplats för röda fångar. Efter två veckor i Dragsviks fångläger, skickades de vidare till Sveaborg.
Dragsvik var det mest beryktade av alla fångläger. Ca 9000 röda fångar var där internerade av vilka ca 3000 miste livet.
De vita tenalaborna, som hade anslutit sig till Sigurdskåren, hyllades som hjältar då de kom hem den 28.4.1918.
Utanför Tenala kyrka finns en minnessten över 53 röda, som miste livet. Inne i kyrkan finns en minnesplatta på väggen över den vita krigare som satte livet till.

Andra världskriget

Då fred slöts efter vinterkriget, 13 mars 1940, ingick i fredsavtalet att Hangö udd skulle utarrenderas som militärbas till Sovjetunionen för en tid av 30 år. 8000 invånare lämnade Hangö, 30.000 ryssar flyttade in.
Både ryssar och finländare etablerade försvarsstyrkor längs den nya gränsen, som gick tvärs över Hangö udd. Gränslinjen fick benämningen Harparskoglinjen.
Spår av Harparskoglinjens pansarvärnsnästen och betongbunkrar ser man än idag.
22.6. 1941 inledde tyskarna krig mot Sovjetunionen, och bombade samma kväll Hangö. 25.6. började vårt fortsättningskrig, då Sovjetunionen bombarderade finska städer.
Kriget vid Harparskogslinjen var främst ett ställningskrig. I skärgården pågick kriget desto blodigare, speciellt slaget om Bengtskär i juli 1941.
På grund av de häftiga striderna, var Ekenäs evakuerat under flera månader år 1941, och även många i Bromarv och Tenala lämnade sina hem och flyttade till säkrare trakter.
I augusti fick de finländska soldaterna vid Harparskoglinjen förstärkning av frivilliga svenskar och  3.12.1941 återtogs Hangö.

 

Kyrkan

De medeltida gråstenskyrkorna i södra Finland byggdes under 1300-1400 talen. Man tror att Tenala kyrka hör till de äldsta. Den är helgad åt St. Olof, den norska kungen, som hämtade kristendomen till Norden.
De vackra valven i kyrkans tak samt gavelfönstret är högst sannolikt verk av Petrus Murator de Kymitto och gjordes under senare hälften av 1400-talet
Klockstapelns nedre del av sten är även av gammalt ursrpung, medan den övre delen av trä tillverkades 1761 av kyrkbyggaren Anders Piimänen från Åbo. Den lilla kyrkklockan är den äldsta i Finland, och härstammar från 1100-talet.
Bilderna på pelarna är målade av en okänd konstnär ca 1675 då man i puritanismens anda kalkade andra kyrkor vita. Ett par decennier tidigare skänktes den nuvarande predikstolen till kyrkan av Anna van Handen från Olsböle Gård.
Den stora tavlan, som är en kopia av Michelangelos Den sista nattvarden, var ursprungligen från 1625. Den nuvarande tavlan är gjord 1839.
Orgeln är donerad av ryttmästare Tengström år 1885.
De bänkar som är mellan predikstolen och altaret kallas vändbänkar. Då prästen talade från altaret satt hela församlingen vänd mot honom. Då han steg upp i predikstolen kunde man vända sig om i bänkarna mot prästen.
I sakristian finns två mycket värdefulla minnestavlor, epitafier. Det ena är gjort av kalksten år 1603 i Mecklenburg.
Den andra tavlan är av trä och föreställer en knäböjande präst, Jonas Petrejus. Den satte han upp på 1680-talet efter sin fars, Petrus Ingemaris död.

Prästgården har upprepade gånger reparerats. Under stora ofreden flydde kyrkoherden till Sverige, byggnaderna förföll och en del av dem förstörde ryssarna. Ny karaktärsbyggnad stod färdig 1741 och ersattes med en ny år 1835.


Näringslivet

Fiske och jordbruk

Fiske var i forna tiders Tenala minst lika viktigt som jordbruk.
Notfiske var det mest allmänna fram till 1800-talet,speciellt på vintern.
Tenalas fiskevatten beskrevs som mycket rika. I reduktionsrannsakningsprotokoll från 1683 ålades Tenala att betala skatt för fiskeri.
Genom svedjebruk fick man fram bördig jord. Svedjebruket fortsatte långt in på 1800-talet.
Enskiftesbruket ersattes på 1500-talet med tvåskiftesbruk.
Rågen var det vanligaste sädesslaget på 1500-talet och kornet nästan lika vanligt. Även havre odlades, medan vete omnämns först på 1600-talet som en odlingsväxt i Bonäs och Krokby.  Man odlade också ärter, bönväxter och humle. En del av skatten betalades i form av humle.
Kålrot och rova odlades innan potatisen första gången introducerades på Fagervik bruk i Ingå på 1700-talet. Potatisen blev snabbt en populär odlingsväxt. I Tenala ökade potatisodlingen fyrfaldigt mellan 1800 och 1850.
Lin och hampa odlades allmänt, bl.a. för tillverkning av fiskeredskap.

1647 byggdes den första väderkvarnen i Mälsarby, och kvarnen blev vanlig på 1700-talet; en väderkvarn finns att beundra på Pargas Gård. Koskis kvarn verkade från 1500-talet ända till 1800-talet.
Mjölk och smör producerades främst till eget behov, men i slutet av 1800-talet växte mejerier upp och mjölkprodukter transporterades med båt till Hangö. 1910 anlade schweizaren E. Stäuber mejeriet i Tenala. På 1930-talet var mejeriet landets näststörsta ostproducent. På 1950-talet övertogs mejeriet av Valio, som lade ner verksamheten 1987.

Sågverk och järnbruk

I forna tider insåg man inte skogens värde. Åkermark eftertraktades och svedjebruk idkades i stor skala. Efter 1700-talet måste begränsningar införas i svedjebruket, för att inte all skog skulle användas.
Ved var även en av de viktigaste exportvarorna, Stockholm kungliga vedgård hade ett ständigt behov av ved.
Ekbeståndet var användbart till båtbygge. Eftersom tenalaborna bedrev sjöfart och handel, byggde man många skutor. Under stora ofreden använde ryssarna virket till att bygga fartyg för sitt militära bruk. Till Sveaborg levererades under 1700-talet virke från Tenala för skeppsbygge.
Till traktens järnbruk behövdes en ansenlig mängd kol, som framställdes av trä.
Tjära exporterades, och Holland samt England hade ett skriande behov av byggvirke.

Det första sågverket i Tenala anlades 1615 och tillhörde Lindö. Det största var Skogby, som anlades på 1670-talet av major E. B. Jordan. Sågen fick ge vika för Carl Billstens järnbruk 1686, men återuppstod. Familjen Hising övertog Skogby på i början av 1700-talet och anlade en ångsåg. Fiskars övertog sågen 1891 för att verka ända till år 1987.
Under 1800-talet ökade antalet sågar i Tenala ytterligare.

Västra Nyland hade det som behövdes för järnbruk: Skog, vattenkraft och hamnar. Ävenom järnmalmen i huvudsak importerades från Sverige, blev det naturligt att många av järnbruken i Finland anlades just i dessa trakter. Koskis bruk i Bjärnå, anlades 1679, förenades senare med Fiskars och verkade fram till 1866.

Kustö stångjärnshammare anlades i Bjärnå 1730 och flyttades till Myllykoski å, på Näse Gårds område på 1800-talet. Näse bruk införlivades med Fiskars och upphörde 1895.

1840 anlade John v. Julin ett järnbruk i Trollshovda, som även hade vattenkraft och skog. I slutet av seklet köptes bruket av Fiskars och verkade till 1915.

Handel och båtbygge

Tenalaborna byggde fartyg och började idka handel med Stockholm och Reval. Man exporterade främst ved och virke samt fisk, och importerade spannmål och salt. Gustav Vasa grundade Ekenäs 1546 och Helsingfors 1550, i syfte att göra dessa till starka motpoler i konkurrensen mot Revals position som handelscentrum.
Det stora nordiska kriget satte stopp för handeln på Baltikum. Ryssarna erövrade tenalabornas fartyg och skövlade skogen för att bygga flera fartyg. Efter krigsslutet måste Tenalaborna köpa transporttjänster av ålänningarna.
Efter 1809 kunde handeln på Stockholm fortsätta som vanligt, trots att Finland nu tillhörde Ryssland. Varor som socker, kaffe och tobak fanns nu ofta med i importlasten.
I slutet av 1800-talet seglades det från Tenala till England, Medelhavet, Archangelsk och över Atlanten.
Handel bedrevs främst på marknader som årligen hölls på bestämda tider i olika delar av södra Finland. Den största var Henriksmarknaden i Åbo den 19. januari.  Viktiga var också marknaderna i Bjärnå, Halikko och Uskela. Tenala fick sin egen marknad på Stocksudd år 1747.

Hantverk och företagsamhet

Idag är Tenala en hemvist för småföretagsamhet. Grunden till detta lades redan under 1500-talet, då de som var skickliga att tillverka sådant som andra behövde, kunde börja förtjäna på det.

På 1600-talet begränsades rätten att utöva hantverkaryrken, endast de nödvändigaste fick tillstånd.  Först räknades hit endast skomakare och skräddare. 1693 anhöll Raseborgs härad att också få tillåta smeder, murare och snickare. 1740 blev Matts Simonsson från Kisko sockensmed i Tenala. 1682 blev Krister Mattsson utsedd till sockenskräddare.
Lin odlades allmänt i Tenala och linnevävare började förekomma i socknen. Erik Palin blev sockenlinvävare år 1760.
Från 1832 till 1840-talet verkade i Tenala en slöjdskola, där kvinnor lärde sig linnevävnad.

 

Föreningar och klubbar

Idag är Tenala ett område med många föreningar och klubbar av olika slag. Ett fåtal är verkligt aktiva, såsom byarådet, företagarföreningen, Marthaföreningen, Tenala Ungdomsförening, samt Racerborg
Tenala Ungdomsförening startade sin verksamhet år 1905. Den äger Bygdegården, som invigdes år 1935.
Marthaföreningen är lika gammal som Martharörelsen i Finland,grundades 1899. Marthaföreningen köpte år 1937 klockare Lindqvists hus i kyrkbyn, för ett hembygdsmuseum.
Tenalas sista klockare, G.R. Lindqvist bodde i huset.  Hans yngsta dotter Hilda hyrde in Tenala poststation i det röda huset år 1891, några år senare även Tenala telefoncentral. 1921 flyttades både post och telefon till Sockenbacka.
Då Hilda Lindqvist dog såldes huset på auktion till Tenala Marthaförening.  På Museigården är klockarstugan och ladugården de enda, som stått där ursprungligen.
Sockenmagasinet från 1787 är uppfört på Museigården år 1948. Loftet kom från Gennarby år 1952, smedjan från samma gård 1965. År 1961 byggdes estraden, som förstorades och förbättrades på 1970-talet.  Klockstapeln med Vällingklocka är från Mälsarby.


Källitteratur

- Ekberg, Henrik: I borgens skugga – Västnyland från forntid till nutid, Ekenäs 2006.
- Gustafsson, Anja: Tenala gamla byar. Ekenäs Tryckeri Ab 2008.
- Holm, Rolf: Finlands järnbruk i ord och bild. Eget förlag Rolf Holm, Vasa.
- Härö, Mikko, Fil.kand: Kulturhistorisk inventering av byggnader och landskap i Västra Nyland. Västra Nylands regionplansförbund1993.
- Lindberg, Börje & Lindström, Anders: Tenala kyrka 1329 – 1991. Hangö tryckeri Ab 1991.
- Lindberg, Camilla & Magnus: Raseborg – en stad blir till. Schildts förlag 2008.
- Lindholm, Sture: Bondebygd väster om Pojoviken. Ekenäs Tryckeri Ab 2009.
- Lindroos, Kathy: Tenala Marthaförening Jubileumsskrift 1899-1999. Ekenäs tryckeri Ab 1999.
- Nikula, Oscar: Tenala och Bromarf socknars historia del I och II. Helsingfors 1938. Nytryck Ekenäs tryckeri Ab 1986.
- Söderlund, Birger: Hembygdsbok för Västnyland. Ekenäs Tryckeri Ab 1955.
- Tenala Byaråd: Tenalablade. Utkommer 2 ggr per år.
- Valtonen, Anita: Torp och torpare i Karsby med omnejd. Ekenäs 2009.
- Projektet regional turismutveckling i västra Nyland: Västnyländsk guide. Lena Selén, redaktör, Niklas Andersson, projektledning & ombrytning.
- http://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=3987
- Finlands historia, Johan Nilsson. Föreläsning vid Axxell, Raseborg guidekurs hösten 2009.
- Länsi-Uudenmaan historia, Torsti Salonen. Föreläsning vid Axxell, Porkala guidekurs hösten 2010.
- www.uvf.fi/bin/view/Uppslagsverket/WebHome
- www.wikipedia.com